Är dyrt gott? Eller bara dyrt? Connoisseur utreder de dyraste dryckerna i olika kategorier världen runt för att se om prislappen håller vad den lovar.
text: Peder Lamm
När vi talar om dyra drycker gäller samma sak som med andra lyxprodukter; de är ofta komplicerade att producera och enbart en begränsad mängd går att få fram. Kanske odlas råvaran på en svårtillgänglig plats, eller så går den bara att få fram under en kort tid på året. Eller så är det så att det är själva flaskan som kostar, inte innehållet per se. Variablerna är många, likaså dryckerna. Värt att koma ihåg är att det mesta på den här listan till dryga 90 procent innehåller, just det, vatten!
Vatten
H2O kan kanske ses om en mänsklig rättighet och en förutsättning för allt liv här på planeten, men denna basala dryck har naturligtvis också sina avarter vad gäller pris. Världens dyraste vatten är The Diamond Edition of the Luxury Collection of Beverly Hills 9OH2O. Flaskan kostar 100 000 dollar och det är just flaskan man betalar för. Diamanter, både vita och svarta, pryder nämligen korken. I köpet ingår en vattenprovning var som helst i världen med vattensommerlieren Martin Riese. Och, dessutom får man en årsförbrukning av deras Lifestyle Collection. Det näst dyraste flaskvattnet heter ”Acqua di Cristallo Tributo a Modigliani”. Själva vattnet är källvatten från Fiji, och är kanske inte så märkvärdigt, trots att det innehåller någon tesked äkta guldpulver. Det är snarare flaskan som kostar här; den är av äkta guld och är designad av den spanske konstnären Fernando
Altamirano. Priset per 750 ml karaff är 600 000 kronor.
Tittar vi inte för djupt i flaskan, utan snarare på själva vattnet, så hamnar vi i Japan. ”Kona Nigari” är ett japanskt flaskvatten som kommer från en källa 2 000 meter under havs-ytan utanför Hawaii. Prislappen ligger på 4 000 kronor för 750 ml.
Ett annat japanskt bordsvatten heter ”Fillico” och tappas i Osaka. Flaskorna ser ut som en kung- eller en drottningpjäs i schack och kostar 2 000 kronor för en 750 ml flaska.
Om vi undersöker vår lokala marknad är det tjusigaste flaskvattnet från vår granne i öster. Det finska ”Veen” marknadsförs som världens renaste vatten, vilket det också förefaller vara. En flaska på 750 ml kostar 200 kronor.
Kaffe
Släktet Coffea har cirka hundra underarter, varav tre är de stora kommersiella typerna; arabiskt, liberiskt och robusta. Brasilien, Indonesien, Colombia, Vietnam och Etiopien är de största producenterna och i varje producentland tillverkas kaffe av skiftande kvalitet, varav några riktigt exklusiva varianter finns hos dem alla.
Det sägs att kaffets uppiggande verkan upptäcktes en gång i tiden av etiopiska fåraherdar som klurade ut att det som fungerade på pigga bönätande får även gällde för människor. Under 1600-talet nådde den exklusiva bönan Europa, men det tog tid innan den svarta drycken stod på var mans bord. Under 1700-talet serverades den tjusiga drycken på speciella kaffehus i Paris och London och omsider även i Stockholm. Holländaren Pieter van der Broecke tog i början av 1600-talet med sig ett antal kaffebuskar från Mocka i Jemen, som planterades i den botaniska trädgården i Amsterdam. Från dessa plantor härstammar cirka 80 procent av all väldens kaffe idag. Kaffe har blivit världens populäraste dryck och 400 miljarder koppar dricks årligen, med cirka 1 200 koppar per svensk och år.
Det mest upphausade kaffet i världen heter Kopi Luwak och kommer från främst Indonesien. Det utvinns ur avföring från det lilla kattdjuret palmmården, eller civet-katten, som älskar kaffebuskens mogna bär. De konsumerar själva fruktköttet, medan de två bönorna inuti frukten passerar djurets tarmkanal. Bönorna tas sedan om hand och blir till ett fantastiskt kaffe. Men se upp! På många håll hålls de små djuren i fångenskap under hemska förhållanden i trånga burar för att producera kaffe som dessutom inte håller måttet. En vild palmmård väljer nämligen endast de bästa frukterna, medan de burhållna äter de bönor de får. Fusket omkring äkta och falskt, ”snäll” och burhållen Kopi Luwak är stort, och bäst är nog att undvika drycken helt och hållet.
Då kanske vi kan locka med något ännu bättre; i Panama produceras det extremt dyra och snobbiga ”La Hacienda Esmeralda”, som sägs vara den allra största kaffeupplevelsen. I skuggan av guavaträd på sluttningarna av berget Barú växer buskar som producerar en mycket liten mängd bönor. Connoisseur har hittat några försäljningskanaler på nätet, där bästa priset är 289 kronor för en förpackning om 130 gram.
Te
Denna nära tvåtusen år gamla kulturdryck kan fås för en spottstyver som tarvlig påsvariant på vilken sylta som helst, liksom på ett snobbigt kinesiskt tehus för 2 000 kronor per kopp. Och det är just kineserna som excellerar på ämnet. Enligt temästaren Xiangning Wu är ”Da Hong Pao” eller ”den stora röda kappan” det mest exklusiva teet i världen. Det finns endast ett fåtal gamla originalträd kvar på berget Wuyi och de övervakas dygnet runt av beväpnade vakter. Teet är rankat som kinesisk nationalklenod. Vid statsbesök bjuds regeringschefer möjligen på en kopp, annars kan det köpas för 17 000 kronor grammet, alltså ungefär åttio gånger dyrare än guld.
Ett av väldens billigaste och mest populära påsteer är engelska ”PG Tips”. Till tillverkarens 75-årsjubileum tog man fram en variant med en annan prislapp än vanligt. Teet kom från Makibari Estate, en tegård i Västbengalen vid Himalayas fot som säljer världens mest exklusiva Darjeeling, ”Silver Tips Imperial Tea”. Själva tepåsarna var dekorerade med 280 små diamanter och priset på en välgörenhetsauktion i Manchester blev 150 000 kronor. Darjeeling anses ju som tevärldens champagne, men just nu är det kris på den fronten. Delstaten Västbengalen exporterar årligen te värt 600 miljoner kronor på världsmarknaden, men en lokal politisk kris har gjort att stora strejker brutit ut bland teplock-arna. Årets skörd verkar därmed gå åt pipan.
Moget och nötigt är smakbeskrivningen på det te som kinesen An Yanshi tagit fram och utvecklat. Till sin hjälp har han Kinas nationaldjur pandan, som ju som vi alla vet, älskar späda bambublad. Endast 30 procent av näringen tas upp av pandan, resten kommer ut den naturliga vägen. Det är dessa halvsmälta blad, tillsammans med ett fint grönt te som utgör ”Panda Dung Tea”. Fullt av antioxidanter och annat hälsosamt kostar ett halvt kilo 350 000 kronor.
Champagne
Med champagne är det lite lurigt, eftersom det ofta tillverkas samlarserier och specialflaskor som egentligen inte har så mycket med själva vinet att göra, men som kostar löjligt mycket pengar. Dessutom finns mängder av helt galna prisrekord på urgamla, dammiga pavor som sålts på auktion. Håller vi oss däremot till det köpbara blir det enklare; champagne är ju vår favoritdryck här på Conniosseur, så vi tar en titt på vad vi brukar köpa på kära gamla Systembolaget (eller i alla fall har smakat). Dyraste bubblet på helflaska (750 ml) hos “Gröna Lyktan” är Armand de Brignac från
området Montagne de Reims och deras Brut Rosé. Den coola flaskan är designad av Parismodehuset Courrèges. Torr och fräsch med smak av smultron och blodgrape. Efterfrågan på denna alla Saint Tropéz-stekares favorit är större än tillgången, vilket gör sitt till prisbilden; 3 453 kronor (artikelnummer: 77932).
På andraplats på prispallen kommer Salon, årgång 2004, med sina 3 409 kronor (90591). Det är en stram och elegant blanc de blanc som smakar citrus, nougat och en liten aning nybakad Brioche. Den är redan fantastisk, men något oförlöst och kan sparas länge i vinkällaren.
Det för oss till tredjeplatsen; klassikern Dom Pérignons Rosé från 2004 är din för blygsamma 3 039 kronor (77970). Doften är stor med inslag av hö, blodapelsin och kokos och med rik smak av hallon, rökighet och mandel. Ordentligt med tanniner och jäst som ändå känns mjukt och fint
beroende på den tämligen höga dosagen, det vill säga det tillsatta sockret.
Rött vin
När vi talar om riktigt dyra rödviner talar vi oftast om Frankrike. De eleganta pinot noir-bomberna från Bourgognes Côte de Nuits ligger oftast på topp hos samlare med riktigt tjocka plånböcker, följt av de legendariska gamla vinslotten i Bordeaux.
Först på listan hamnar dock en amerikan från Napa Valley; kultvinet ”Screaming Eagle” Cabernet Sauvignon, årgång 1992, är det dyraste på vinlistan. På en auktion i Napa gick en flaska för fyra och en halv miljon kronor. Vinet går tyvärr inte att köpa i Sverige, men beställer man på nätet kan man hitta priser mellan 14 000 och 20 000 kronor beroende på årgång.
Underbara australiensaren Penfolds och deras prestigeetikett ”Grange” från Barossa Valley brukar alltid placera sig på toppnoteringar. Connoisseurs utsände har haft nöjet att prova sig igenom årgångarna 1975–1990 och det får närmast betraktas som en religiös upplevelse. Högst på prislistan ligger dock 1951:an, med endast runt 20 flaskor kvar i källaren, där auktionspriset ligger runt 350 000 kronor. Systembolaget har flera yngre årgångar på sina hyllor, till exempel 2009:an för 4 299 kronor (artikelnummer 95618).
I Bourgogne är det alltid Domaine de la Romanée-Conti som tar ledningen och vinerna därifrån toppar de flesta auktionslistor. Biskopen av Paris beskrev en gång vinet som ”sammet och silke på flaska”. Någon gång, med några års mellanrum får Systembolaget en liten tilldelning, vilket skapar rubriker och jätteköer. 2013 sålde man några flaskor av årgång 2010 för det frapperande låga priset 34 850 kronor. Snittpriset utanför Sverige var vid tillfället 105 000 kronor.
Chateau Cheval Blanc brukar anses som det dyraste från Bordeaux, och då superårgången 1947. Priserna ligger, beroende på hur flaskan lagrats och dess skick, mellan 30 000 och 180 000 kronor. Tro´t eller ej; Connoisseur har fått chansen. Hur det smakade? Jodå, inte så pjåkigt… På Bolaget finns flera årgångar tillgängliga; vi rekommenderar den fina 2010:an (92047) för 12 661 kronor.
Vitt vin
Det är druvan Chardonnay och regionen Bourgogne som tar de flesta pallplaceringarna i Connoisseurs pristävling för vita viner. Högst upp hamnar dock något helt annat; Chateau d´Yquem är kungen över söta viner och till skillnad från de allra flesta vita viner går det ju också att lagra med sin höga sockerhalt. Blandningen Semillon och Sauvignon Blanc i kombination med ädelrötan Botrytis gör vinet till gudars nektar. 117 000 dollar förefaller vara prisrekordet, då för årgång 1811.
Ska man shoppa utanför antikviteternas och auktionernas värld och rikta in sig på drickbara samtida viner hamnar man i Montrachet. Tyvärr finns knappt några av dessa tungviktare att köpa här i Sverige, här finns kanske inte riktigt kundkretsen… Nåväl, 100% Chardonnay med toner av ci-trus och hasselnöt, honung och vanilj är typisk karaktäristik. Den nästan overkliga Domaine Leflaive Batard Montrachet, den tjusigaste etiketten från Côtes de Beaune, kostar strax under 50 000 kronor flaskan.
Det dyraste röda vinhuset i Bourgogne producerar ett lika snobbigt vitt alternativ; Domaine de la Romanée-Conti Montrachet Grand Cru brukar ligga runt 40 000 kronor och beskrivs som en perfekt, klassisk och elegant Bourgogne.
Då kan man ju tycka att Domaine Coche-Dury Corton Charlemagne Grand Cru är tämligen överkomligt med sina mellan 20 000 och 25 000 kronor (2012:an). Även det från
Côtes de Beaune med 33 hektar Chardonnay planterat i ler- och kritjord. Rökig doft, smaktoner av smörkola och ananas. Elegant som en kavalleriofficer!
Öl
Bland drycker utöver vatten hör öl till människans äldsta törstsläckare; i över 7 000 år har det bryggts. Det som idag kallas öl utvecklades under medeltidens klosterväsende i Europa och 1516 instiftades i Bayern det vi kallar ”Rein-heitsgebot”, det vill säga den regel som säger att riktigt öl bara får innehålla vatten, korn och humle.
På senare år har ölkulturen tagit ett rejält kliv framåt och i varenda byhåla finns numera minst ett mikrobryggeri med en långskäggig och vältatuerad man som bryggmästare. Det stora intresset har gjort att allt mer extrema sorter utvecklats, och med det naturligtvis även en mer extrem prisnivå.
Den dyraste ölflaska som sålts, och som blir svår att hitta på Bolaget, var en flaska ”Allsopps Arctic Ale”, special-brygd 1852 för en nordpolsexpedition under ledning av kapten Sir Edward Belcher. Den hittade en ny ägare för en halv miljon dollar 2007.
Från Australien kommer ”Antarctic Nail Ale” som bryggts på flertusenårig is hämtad från Sydpolen. Kanske var ölet och dess pris uppåt 2 000 kronor för en halvliter mer ett pr-trick för Sea Shepard Conservation Society, som fick hela vinsten för de 30 flaskor som bryggdes.
Ska vi tala om öl som faktiskt går att köpa får vi titta lite närmare på amerikanska storbryggeriet Samuel Adams. Deras ”Utopias” släpps vartannat år och har en smak som påminner om sherry och cognac. Inte undra på då alkoholhalten är 28 procent! Ölet har legat på gamla spritmarinerade ekfat i 18 år innan det tappas. 1 500 kronor kostar en flaska om 750 ml.
Den danska öljuvelen ”Jacobsen Vintage” från Carlsberg är svår att få tag på, men förekommer ibland på auktioner. Smaktoner som vanilj, kokos och tjära återfinns i entusiast-ölet som brukar kosta runt 4 000 kronor per flaska (375 ml)