Den allvarsamma leken

D

et finns människor som klär sig likadant varje dag såsom Steve Jobs (när han fortfarande levde), Mark Zuckerberg, Michael Kors och Karl Lagerfeld. Alla dessa personer har valt ett igenkännligt klädsignum. Jobs brukade ha en svart polotröja, Zuckerberg väljer en grå t-shirt, Kors har svart kavaj, t-shirt och solglasögon och Chanel’s Lagerfeld klär sig genomgående i svart kostym, vit skjorta, vit slips, läderhandskar och svarta solglasögon. De två första är teknikmänniskor medan de två sista är modedesigners. Facebooks Zuckerbergs argument till denna enformiga klädkod är att han vill fatta så få beslut som möjligt för att ha mer tid över att tjäna samhället på bästa möjliga sätt – inklusive att tappa kontrollen över Facebookanvändarnas privata data och låta det användas i en riktad marknadsföring av analysföretag.

Zuckerbergs uttalande vittnar om ett aktivt och medvetet klädval som i sin tur bekräftar en sak, nämligen att även den minst modeintresserade personen tar ställning genom kläderna.

Utvecklingen från skynket och djurpälsen som ska skydda oss från kyla till en kalkylerad social, politisk och ekonomisk attityd genom beklädnaden är onekligen intressant. I samma ögonblick som vi förnekar klädselns betydelse så har vi fattat en ståndpunkt: om att den faktiskt har en mening för i annat fall skulle reaktionen utebli.

Dandyn

Tanken att förena intellekt med klädintresse tycks skrämma många för det senare uppfattas som ett hot mot det första. Den store franske 1800-tals poeten Charles Baudelaire upplevde dock inte det som ett problem. Som konstkritiker, essäist, poet och översättare lyckades Baudelaire förena god klädsmak med fantastiska dikter. Hans intresse för det estetiska uttrycket, vare sig det handlar om konst eller skräddarsydda kostymer fick honom att teoretisera om dandyfenomemet.  Dandyn är denna tidigt engelska 1800-tals manligt mode som initierades av George Bryan Brummell. Denne förkastade den pråliga hovkostymen för att istället anamma en tillsynes enkel men välelaborerad kostym med den berömda vita kravatten runt halsen. Bara kravatten tog ansenligt mycket tid i anspråk då syftet var att få till den perfekta knuten. Det sägs även att hans yttersulor var alltid välpolerade och att hans handskar gjordes av tre olika handskmakare: en för tummen, en för de övriga fingrarna och en för helheten. Dandyn var en brittisk estetisk företeelse på sin tid, men när den en gång hade nått Frankrike så blev den – som sig bör i den franska traditionen – även en intellektuell angelägenhet. Den franska 1800-tals intelligentian hade inga svårigheter att anamma denna lyxdiskreta klädstil. Poeten Baudelaire i sin essä om dandyn menar att denne inte representerar någon måttlös förkärlek för materiell elegans utan vill snarare bejaka den vackra enkelheten som gör det möjligt att bekämpa vulgaritet och likformighet i samhället. Blev Baudelaires intellekt skadat av intresset för klädelegansen? Det räcker med att läsa en enda dikt för att förkasta den hypotesen en gång för alla. Hans intresse för den förfinade klädseln är ett ställningstagande för det estetiska.  Alla förväntas förstås inte ha ett sådant intresse och Facebooks Zuckerberg kan lämpligtvis påstå att klädvalet besparar honom ett beslut som kan tas från andra viktiga. Men vad är det som är så allvarligt och skrämmande med klädseln?

Våga leka

Matilda Kahl, en ung tjej som jobbar på en reklambyrå i New York fick ångest över att ständigt behöva se snygg ut och därmed tvingas tänka på sitt klädval. Hon beklagade sig över att de manliga kollegor blev tagna på allvar oavsett kläder men för kvinnornas del var det ett mycket större orosmoment. Hon beslutade sig därför för att anamma en kontorsuniform bestående av vita silkesblusar och svarta byxor.

Stilen är ett individuellt val först och främst men att kvinnor ska uppleva ångest för att inte duga i ett arbetssammanhang på grund av klädseln är förstås beklämmande. Att anamma uniformen för att slippa detta ger bara mer spelutrymme för det upplevda underläget. Det här visar egentligen hur allvarligt man ser på kläder. Men jämte denna ”allvarliga” materiella sida som pryder människan behöver vi bejaka en annan som är minst lika viktig: nämligen lekfullheten. Modet är en lek med våra sinnen, med varandra och med oss själva. Att en Michael Kors och en Karl Lagerfeld klär sig likformigt beror på att deras jobb går ut på att skapa denna lek. Deras personliga stil ska alltså inte behöva konkurrera ut den som görs åt andra. Men den dagen vi andra glömmer bort lekens helande kraft låter vi allvaret och rädslan ta över. Liksom dandyn som vågade utmana sin pråligt klädda tid men en förenklad elegans kan vi också utmana etablerade normer utan att vare sig slösa med intellektet eller med genusbundna regler. Våga leka med modet eller som Oscar Wilde sade: ”Det finns frestelser som är så ohyggliga, att det krävs både styrka och mod att falla för dem”. Modet är denna frestelse som intellektet behöver!