Att göra en omelett utan att knäcka ägg

Många saker i världen skaver medan andra är helt jämna och glatta och glider ner utan problem. Nej, vi talar in om en polariserad omvärld där ena sidan av samhället är för t ex åsiktsfrihet medan den andra halvan anser att åsikter måste tuktas så att inte en ung generation får i sig omstörtande taggiga teorier som kan utvecklas till extremism.

Vi talar nämligen om mat. Riktigt lyxiga maträtter ska vara välsmakande, näringsriktiga, vackra och inspirerande.  Sedan bör anrättningarna också vara miljövänliga och djuretiskt hållbara. Åtminstone om vi pratar om sådana som baseras på animaliskt protein. Grönsaker anses ju inte vara lika känsliga, känslosamma och inkännande som våra vänner djuren. Vi talar inte heller om människan här för kannibalism är lyckligtvis inte vanligt förekommande.

Låt oss sedan fundera över livets början för oss människor. De flesta av oss har blivit eller kommer få förmånen att bli föräldrar. När fostret i livmodern utvecklas får det sin näring via moderns moderkaka och navelsträng. I samband med födseln släpper det då utvecklade barnet kontakten med moderkakan och navelsträng när den senare klipps av. Barnet är nu ute i den nya världen och kan börja utvecklas till en unik individ.

Hela detta resonemang kan appliceras på lyxprodukten svart kaviar eller störrom. Varje romkorn är potentiellt en ny liten fiskbaby. Det krävs dock en befruktning på sjöbotten när en hanfisk förenar sin mjölke med fiskhonans rom.

Om vi nu, med läsarnas tillåtelse, polariserar kaviarvärlden, kan vi se två olika kaviarprodukter. Å ena sidan finns den traditionella kaviaren från slaktad fisk. De romkornen är ”aborterade” och ligger vid slakttillfället i romsäcken och har ett par månader kvar till full mognad. Det krävs jobb och ett fiskliv att frigöra dessa små romkorn från romsäcken. Och eftersom de inte är fullt mogna är även de, liksom människofostret i mitten av graviditeten, täckta av en form av ”moderkaka” som förser rommen med näring. Störfiskens ”moderkaka” syns på bilden härintill i ett elektroniskt mikroskop och ter sig som ett ”månlandskap”. Det syns dock inte i kaviarburken. Men den skrovliga ytan är lite utmanande livsmedelstekniskt då bakterier lätt kan fastna i månlandskapet. Detta påverkar hållbarheten på den slutliga kaviaren som inte blir särskilt lång om inte konserveringsmedel begagnas.